Enligt den amerikanske sociologen Ray Oldenburg är den tredje platsen en plats där människor vistas och som varken är hem (den första platsen) eller arbetsplats (den andra platsen). Den tredje platsen är ett ställe där människor umgås och lär sig nya saker under informella former som exempelvis bibliotek, caféer, kyrkor och parker. I Corona-pandemins spår har första platsen och andra platsen smält ihop när många tvingats att bo och arbeta på samma plats. Mycket talar mycket för att distansarbetet kan vara här för att stanna, åtminstone delvis och på vissa arbetsplatser.

Samtidigt är behovet av social samvaro större än någonsin. Det nya ordet ”Hänglängtan”, som myntades av Karin Fundell på Input Consulting, beskriver väl den enorma avsaknaden av sociala relationer och att få ”hänga” som en av de stora biverkningarna i pandemins spår. När vi inom (förhoppningsvis) en snar framtid återgår till ett mer normalläge i världen, kommer arbetsplatserna bli mer sociala mötesplatser och rekreation och samvaro i närområdet allt viktigare, enligt forskning från Lunds universitet. Den tredje platsen kommer därmed segla upp på andra platsen i våra liv.

Besöksnäringsföretagen (restauranger, hotell, butiker, caféer, kulturattraktioner mfl) är viktiga leverantörer till den tredje platsens innehåll är också de som hårdast drabbats av den pågående pandemin. Vi ser numera dagligen notiser om konkurser, tomma lokaler och entreprenörer som står på ruinens brant. Det kan vara så paradoxalt att det vi längtar mest efter, till stor del, inte finns kvar när pandemin klingar av. Vad händer då om det inte finns företag och entreprenörer som skapar den nya andra platsen som kommer få allt större betydelse för människors livskvalité? Alla som arbetar med platsutveckling på något sätt förordar samverkan, men när det inte längre finns någon att samverka med, vem har ansvaret då?

I sin bok The Great Good Place hävdar Ray Oldenburg vikten av tredje platser för civilsamhälletdemokratin och människors samhällsengagemang. I kommunallagen är det allmänna kommunala intresset en av kommunens viktigaste uppgifter. Med det avses att kommunen ska ägna sig åt sådant som ligger i ett kollektivt intresse och vara till någon slags nytta för kommunens medlemmar. Strategier och aktiviteter för utveckling av den nya andra platsen måste därför ägas och drivas av kommunen. Självfallet kan och ska kommunen inte göra allt själv, men som ansvarig för det offentliga rummet, som myndighetsutövare och (ofta) som markägare, har man det yttersta ansvaret för platsens utveckling och innehåll.

Den nya andra platsens betydelse för sina invånares livskvalitet borde därför ligga högst på alla kommuners agenda nu, och de kommande åren.

Emma Håkansson

konsult inom turism- och destinationsutveckling